Mot hemligt resmål - del 1

Blev en hemlig resa igår. Jag kommer dela upp det i 3 olika inlägg. Här kommer första.

Mamma skickade ett meddelande om jag var upptagen, och att vid 14 tiden så åker vi iväg mot hemligt mål.

Satte oss i bilen och åkte mot Huskvarna... gissade på Gränna men det åkte vi förbi.
Vi hamnade i Vadstena...

Jag hade skrivit för någon vecka sedan att jag skulle vilja fotografera någon liten stad eller så. Det tog mamma fasta på.
Kameran var med, men korten blev kassa. De var inte klara, utan suddiga och jag har tagit bättre kort med kameran innan så jag fattar noll. Visst jag är ingen fotograf men bättre kort än dessa har jag tagit. Vet inte om det objektivet som krånglar. Skall sätta på det andra och se om det tar bättre bilder.

Nu resans mål. Först kom vi till slottet som jag tittade in på.

Jag hittar var Landsarkivet i Vadstena ligger. Inte illa. Lite tråkigt var det att hela borggården var full med stolar och en scen för att Jill Johnsson skulle spela där på kvällen, så bra kort där inne kunde man inte ta.

Sedan började vi gå vid vattnet mot kyrkan.

Några änder letade mat i botten eller vad de pysslade med... de visade sin bästa sida.

Tråkigt var att det regnade men det verkade vara solsken runt Vadstena men där var det bara tunga regnmoln.

Hannes var så klart med oss... blött pojke. 

Hehe det sista kortet vet jag inte hur det blev... det lilla trollet.

Lite andra kassa kort på vägen.

Vet inte hur mycket flygfän det fanns där, vi fick plöja igenom det. Tur Hannes gick på gräset för annars hade han fått en massa på sig.

Här är en bild på slottet igen strax innan vi åkte hem.

Kan ni tänka er att solen kunde titta fram precis när vi skulle åka hem.

Del 2 kommer att läggas ut senare då vi kollade in kyrkan.

Tack mamma för en trevlig resa även om det regnade.
Kramizz

Hittade collage läge i appen, var tvungen att testa det.

Taggar: Resa, Vadstena;

Kommentarer :

#1: Britt Johansson

Tycker bilderna är bra vackra motiv,snällt av din mamma att åka iväg så där bara

Svar: Tack! Ja det är det verkligen.
Pernilla Johansson

skriven

Kommentera inlägget här :